Tummetott, Slickepott, Långeman...

Nu har Kattstallet Åkeshovs alla volontärer fått lite spelregler. Tidigare har vi egentligen inte haft några nedskrivna, de flesta har tagit för givet att ”så här gör man och så här gör man inte”.

Spelreglerna handlar mest om vanligt hyfs, som att säga hej när man kommer och när man går, men också om att respektera de anställda och inse att vad de har att säga för dagen har till syfte att verksamheten ska flyta bättre och att katterna ska må så bra som möjligt.

Det klart att katterna ska ha det så bra som det bara är möjligt på ett kattstall. En möjlighet Kattstallet Åkeshov har är att hitta jourhem till de mest ömmande fallen eller katter med särskilda behov. Det kan t ex handla om katter som inte alls trivs, katter som blir olyckliga bland många katter eller om kattungar som behöver vistas i ett hem för att få lugn och ro och bli så sociala som möjligt redan från början.

Eller som Thixi, en högdräktig katt, som vilket ögonblick som helst ska bli mamma. Hon har redan fått ett jourhem och förhoppningsvis hann hon flytta innan hon fick sina ungar.

Queen, som jag berättade om tidigare, fick fem små telningar i sitt jourhem. Namnkommittén gick förstås igång, slog sina kloka huvuden ihop, och kom fram till: Tummetott, Slickepott, Långeman, Gullebrand och Lilla Vickevire.

Jack Sparrow (bilden), allas vår lilla knubbsäl, har nu också fått ett jourhem. Vi jublar alla, mest gör han det själv förstås.

Jakten på jourhem pågår ständigt, bland annat på vår hemsida. Just nu finns 37 stycken. Men fler behövs, för det är inte alltid enkelt att hitta rätt hem till rätt katt.

”Det gäller att det klickar mellan jourhem och katt”, säger Mikaela ansvarig för jourhemmen på Kattstallet Åkeshov

Det bästa för alla katter är förstås ett alldeles eget hem. Stich har nu fått ett. Vi håller tummarna, för hon har haft lite otur. Först såldes hon till ett ställe där det inte alls stämde mellan folket och katten. Hon kom till ännu ett där det fanns barn och det gick inte heller. Hon kom tillbaka ännu en gång. Förhoppningsvis har det klickat ordentligt denna gång.

Det går fortfarande framåt för Rita. Ja katten alltså, inte Kattstallets chef.

Hon blir allt mer orädd. Vistas utanför buren, går omkring lååångt utanför fast jag finns där och städar och skrotar. Tar gärna mina mutor, i form av kyckling, utan att backa eller fräsa.

Väldigt redo för ett alldeles eget hem alltså.


Ulla

volontär